Generellt förutsätts SIP vara bra, och ju fler SIP som genomförs desto bättre. Men intervjuer med brukare, personal och chefer i olika verksamheter visar att SIP i många fall inte är tillräckligt.
Om SIP används endast för att samordna insatser från olika huvudmän och verksamheter där de insatser som brukaren har behov av saknas eller inte är anpassade, kan SIP inte förväntas vara lösningen på problem som istället behöver lyftas till högre instanser.
Tre utvecklingsområden identifieras:
1) Tydligare tvärdisciplinära samordnade insatser
2) Ta brukarens delaktighet på allvar och
3) Uppmärksamma nätverksmötets terapeutiska potential.
